Micke bad mig om hjälp för att bära upp lite kassar från källaren förut då han skulle ha fatt på några gamla studieböcker...
Vi hittade en gammal låda som var knöfull av MINA gamla skrivböcker, dagböcker, skolkataloger och gud vet vad! Tänkte dela med mig lite här lite "pö om pö" när jag hittar ngt smaskigt i de gamla böckerna! Haha! (Tur att ni inte ser mig för jag kommer vara helt knallröd i ansiktet när jag lägger ut gamla HEMSKA kort på mig! Haha... men vet ni vad! -Det bjuder jag på!)
(Skoluppgift som 17 åring!)
Vem är jag och varför?!
Jag heter Josefine Gunnarsson och blir 18 år den 12 april. Tillsammans med min familj bor vi på en gård i Östra Tunhem. Gården heter %&"&"&" och här har jag bott i hela mitt liv.
Familjen består av mamma, pappa och en storebror. Jag går en utbildning som heter Barn & Fritid, och den utbildningen varar i 3 år. Just nu så har vi två hundar. Det är blandras mellan labrador och goldenretriver och de heter Hanna och Hilma. Vi har haft kossor, fast dem sålde vi för ca 2,5 års sedan.
Den som har format min personlighet är naturligtvis jag själv men även min familj, släkt och vänner. En speciell kompis som har "format" mig, är min barndoms kompis Christin som är ett år yngre. Vi träffades när vi var två/ett år gamla, genom att hennes mamma sökte efter en barnvakt. Och eftersom vi nästan bor grannar så kände hennes mamma till att min mamma hade en dotter som var nästan lika gammal som Christin.Sedan den dagen så har vi hängt ihop nästan varenda dag! Christin har gjort så mycket för mig, hon har bl.a gett mig lite mera självförtroende. För jag var ett ganska blygt barn, och vågade inte prata inför folk som jag tyckte var "tuffare" och äldre än vad jag var, vilket är bättre nu. Den som står mig närmast som vuxen är min mamma Linnéa. Många andra kan nog skämmas mycket över sina föräldrar inför sina kompisar. Men eftersom min mamma är pastor så träffar hon så mycket ungdomar i olika sammanhang, alltså mina kompisar, så hon är nästan lika bra kompis med dem som jag är. Och nu mera har min kompis Stina från Borås, påverkat och stöttat mig på ett positivt sätt.
Ända sedan jag var liten så har jag alltid älskat alla slags läger. Jag har varit på många kristna läger, eftersom min mamma har så många olika roliga kontakter. Mitt favorit läger har ägt rum i Broddetorp. Det började som barmläger som varade i en vecka varje sommar. Det lägret innehåller seminarier, möten och mycket olika aktiviteter på dagarna som bl.a hinderbanor. Den enda skillnaden från andra läger, var att det är ett kristet läger, vilket innebär att det är olika berättelser från bibeln genom t.ex teater på mötena. När man sedan började komma uppåt i åren så började det ett ungdomsläger. Det är precis samma lägergård och lägerledare. Ett av de bästa sakerna med de ungdomslägren, var att jag träffade så många nya kompisar som kommer från olika städer, och nu träffas vi varje helg.
Stina som också är min bästa kompis, umgås jag väldight mycket med! Vi har precis samma humor! Och har nästan samma intressen. Alltså man blir rädd ibland när man tänker, tänk om jag aldrig hade åkt till Broddetorpslägret. Lite historia nu då: På en av de ungdomslägren som jag och Christin var på, så träffade jag en tjej som hette Stina som kom ifrån Borås. Vi hade ett jätteroligt läger. Efter det lägret så började vi träffas på helgerna, lov och andra läger. Vi blev jättebra kompisar och det gick snabbt! Vi har gjort många, många roliga saker ihop.Bl.a varit i Varberg och Turkiet ensamma. Turkiet-veckan kommer jag aldrig att glömma, det var verkligen en erfarenhet att klara oss två 17 åringar i ett annat land. Stina skrev en dikt om mig, på väg hem från hennes USA resa för snart tre år sedan, som jag bara älskar.
"JOSEFINE"
I snart tre år jag har dig känt,
och tänk på allting som har hänt.
Kommer du ihåg när jag i erat rum kom in,
med utsvängda jeans och väskan min.
Och vad du tänkte om den här,
som tydligen skulle sova där.
Ja,jag i alla dall en suck av lättnad drog,
och undersängen tog.
Det var första gången jag träffa dig då,
och mera tur kan man ej få.
Jag följde med dig till din skola,
och inför nya kompisar vi dansa "hola"
En del killar vi träffat förståss,
och även dom har stått ut med oss.
T.ex när vi på gärdet tälta,
och %"%"% om sina saker älta.
Och när Christin en fest skulle fixa,
och de lärde dig att trixa.
Vi har kört moppe som ni sålt,
och sängar är inget som hållt
Hos dig jag nu spenderar all tid jag har över
och oroa mig för tåg jag inte längre behöver.
Nu är vi båda 15 år
och lagligt köra moppe får
En tur med dom vi hinner förståss
för sommarn ligger framför oss
Och, med Didi, Pablo, Josefine
vill jag vara hela tin.
Nu sitter jag på ett flyplan hem
och tänker på en ,gissa vem?!
Jo, en tjej som mycke humor ha,
en som är snäll och alltid gla
Och fast jag ej är hemma än
så är du min bästa vän.
Denna dikten har jag satt upp på väggen i mitt rum!
Erfarenheter som har varit bra! De är många det!
Eftersom jag börjar bli vuxen nu så är det inte mycket läger nu mera, men istället så får man åka med och vara hjälpledare/ledare åt barnen. Det är ett stort ansvar att ta hand om så många barn. Jag har även varit barnkörsledare i glädjeton, där jag spelade piano. (I glädjeton sjöng jag själv som barn).
En helg om året så har jag och min kompis Stina varit med på ett handikappläger i Hjo som MAriastiftelsen i Borås anordnar, och då är vi personlig assistent åt "var sin". I Hjo så bor vi i en högskola i varsitt rum, alltså vi sover tillsammans med den handikappade. Vi hjälper de med nästan allting som t.ex gå på toa, duscha och äta m.m! Det är den erfarenhet som jag har haft mest glädje av tror jag. För den passar väldigt bra in med de ämnena som jag läser i utbildningen. Efter Hjo helgen förra året så var jag med dem på Lisseberg. Det var jättekul, för många tror att bara för att man är handikappad, så kan man inte göra någonting roligt, men det är helt fel!
Man har ju alltid förebilder, alltså någon som man skulle vilja vara som, och det är en ledare som alla barn, ungdomar och gamla älskar från Broddetorpslägret som heter eller kallas för Maggan. Hon är precis som en riktig drömledare ska vara. Rolig, lite bestämd, påhittig ja precis allt. Hon tar alla med respekt, och det är inte alla vuxna som gör. Alltså att ett barns vilja är lika mycket värd som en vuxens! När jag började komma i tonåren så hade jag Hanson som musikidoler, jag tycker fortfarande att de är duktiga, men jag lyssnar på allt när det gäller musik. Det är inte det att "wow" va bra det är, utan jag tänker mer att - Va duktiga de är att skriva låtar för att vara så unga.
En kille i mitt band som heter Staffan, (stinas kusin) är också en liten idol, han skriver så bra låtar och sjunger jättefint! Självklart är Stina min idol också!
"Föreningsliv" som jag har varit med i är väl kyrkan, 4H, Hundklubben, Juniorerna, kyrkans barntimmar, glädgjeton och musikskolan. Jag har säkert varit med i fler men jag kommer inte ihåg alla.
De kunskaper jag har, har jag alttid haft svårt att berätta för andra. Men det har nog också med självförtroendet att göra... Sedan årskurs 4 så har jag spelat piano, och jag spelar fortfarande. Så jag börjar att kunna spela "bra" nu. JAg har aldrig ångrat att jag började spela det för ungefär 7 års sedan. Speciellt roligt är det nu , för jag har en väldigt duktig pianolärare. Jag har spelat i tre olika band, och jag har kommit på att gärna vill ha någon slags ordning, alltså vågar ryta till om det vlir för rörigt, och det tycker jag är bra., annars så händer det ingenting! Tja, jag har mycket fantasi, jag tänker "men tänk om" mycket. Jag kan vara duktig på att underhålla, jag vågar också nu för tidn göra bort mig. Kan ibland komma med klockrena kommentarer, -enligt min mamma!
Svårigheter har jag som många andra. Eftersom jag är en "praktisk" människa som vill liksom prova själv och kolla på saker, så har jag alltid haft svårt för teori och grammatik. Jag har spänningshuvudvärk, och oroar mig för saker i onödan, en stor sak är när man ska ha prov. En egenskap som är dålig, är att jag lätt kan bli avundsjuk. Och tro mig, det är inte kul. Om någon har sagt något, så tänker jag mycket på det efteråt, varför hon/han sa så. Idrott är jag heller inte bra på. Om jag skulle skriva allt, så skulle inte papprena räcka till!
En drömbild om 10 år...
Att drömma och fantisera är en sak jag brukar vara bra på, men att få ner det på papper är en annan sak...
Jag är en människa som brinner för att alla barn och alla handikappade ska få ett så bra liv som möjligt. Jag älskar även att resa. Därför tror jag att jag kommer att lägga ihop dessa pusselbitar så det blir ett helt pussel. -Att jobba med barn som har det svårt i t.ex Afrika, och ha den här känslan att man faktiskt gör någon nytta. Ett stort krav av människor och av mig själv, är ju att man ska trivas med varandra. Men som tur är, så brukar jag känna det där med personkemi ganska snabbt. JAg är en sådan människa , att om jag inte skulle trivas med något, så ser jag till att det ändras, och det är snabbt. Jag vill inte ge ut en massa tid i onödan, till folk som inte gillar mig för den jag är.
Kanske man har någon liten familj, någonstans i världen!? Kanske t.o.m att man har adopterat någoy gatubarn någonstans ifrån?!
Innan den dagen som jag dör, så har jag ett mål att ha sett så mycket av världen som är möjligt! Jag tror inte att det är bra för en människa att stå och trampa på samma ställe hela livet, tänk va mycket som kan finnas på andra sidan!
Josefine Gunnarsson 28/1-2004
Hahahahahahahha! SKÄMMS REDAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar