fredag 7 augusti 2015

Jobbiga funderingar...

Sitter här med Malte sovandes brevid mig... Och började tänka på hur "nära" det var att vi inte skulle ha haft honom vid vår sida... Allt detta under graviditeten..

Allt började med att jag kissade på gravidatickan ungefär 25937 ggr innan det gick in i mitt huvud att jag faktist kunde bli gravid!

Men när vi skulle åka till ultraljudet för 1a gången så blev jag fruktansvärt nervös! Väl inne så såg allt bra ut till en början...
I slutet av kollen så sa de att hon ville att ngn mer skulle kolla på hens magsäck?! Hon beskrev det som att den skall se ut som en "0" men att den mer såg ut som en "8", alltså delad på mitten! Vi stannade på avdelningen under dagen där en sjuksköterska ställde in alla sina möten och bara var hos oss..

De rådde oss tillslut att göra ett "akut" fostervattenprov. När det var gjort, så sa de att det oftas berodde på ngt att de blev så med magsäcken, downsyndrom samt 2 dödliga sjukdomar då fostret antingen skulle dö i magen eller direkt efter förlossningen... 
Eftersom det skulle kunna varar ärfligt så tänk igenom abort, begravning och adoption tills vi ses nästa gång!

Kärleken till barnet i magen försvann på än gång!? (Kanske något slags självförsvar så att jag inte skulle få chock sen?

Den veckan tills vi hade fått svaret på provet och träffa en specialist kändes otroligt lång med många tårar... Till slut så tog tårarna slut...

   Vi träffade en doktor som gjorde ett till ultraljud och gick igenom provsvaret tittade noga på "Malte"... 

-det är ju inget fel på hens magsäck?! Provsvaren ser jättefina ut! 

Det måste ha varit ett tekniskt fel vid 1a ultraljudet!

Ett tekniskt fel!!!!!!!!!!!

För att på något sätt försöka jobba tillbaka kärleken till barnet så fick vi då reda på att det skulle bli en pojke! 


Under graviditeten så mådde jag bra!

Men så till förlossningen... 
Allt började fint men när det väl var inne å jag/vi hade kämpat så säger jag tillslut att "det går inte, jag är för trång!"

Äsch, det säger alla...

Sugklocka användes och de drog å drog i maltes huvud.... Tillslut så ringer de på akutknappen.. Jag var för trång...

Det blev ett urakut kejsarsnitt och tillslut så fick de ut honom! Eftersom de hade dragit så i huvudet å det blev rejält svullet så fick vi stanna på BB i 1 vecka! Malte togshandom på en annan avdelning de första dagarna..
Sen fick vi komma hem!

Men nu finns han!